Du har tagit dig upp förut, men du vet också vad det har kostat av beslutsamhet, koncentration och kraft. Du hamnat här igen och begriper inte varifrån du ska få kraften. Du vet att det går, men du vet inte om du orkar.
Jag vet att du inte är lat. Du har kämpat mer än de flesta och tagit dig upp ur så många svarta hål. Hål med så mycket mörk materia att den suger tag i allt i sin närhet. Egentligen är vi dömda till döden när vi slukas av ett svart hål, det säger i alla fall min son som älskar fysik och förstår hur svarta hål fungerar. Många gånger känns det så också, att döden är enda vägen. Men livet är en kraft som är så mycket större. Den kallar på oss ut till det levande livet. Om och om igen har du tagit spjärn och bänt dig ut ur svarthetens dragningskraft och blivit fri. Skrattet har blivit din vän igen och hoppet är åter en verklighet. Men det var då.
Mitt i det mörkaste mörkret, en röst som säger att Han har tagit striden. Att det redan är klart. Livet har vunnit över mörkret och det enda som återstår är att du är stilla. Låter livet komma till dig.
Låter ljuset lösa upp mörkrets stigande krafter.
Du är fri.
Kanske låter det för simpelt, men det är sant. Det är inte dina envisa ansträngningar som räddar dig.
HERREN ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.
2 Mos 14:14