Det är mycket som handlar om det som finns på utsidan. Som om vi lever på utsidan av oss själva. Kontakten med oss själva, vår djupa längtan, våra innersta värderingar får inte alltid plats. Vi är så upptagna av att välja flingor, schampo och jobb att de viktigaste valen riskerar att hamna helt i skymundan. Vem vill jag vara? Vad vill jag leva för? Vad vill jag lämna efter mig i mötet med människor? Vad är viktigast i livet?
Jag tänker på en rysk docka. Innanför det yttersta skalet finns en till, lika verklig docka. Och en till och en till. Det är en genial bild av oss människor. Det finns så många lager i en människa. Gud är ingen teori som passar att applicera på någon av de yttersta lagren. Gud är den som ser varje lager i oss. Som älskar varje undanskymd vrå i oss. Han kan tala ord för vår utsida. Men han är också Ordet för vårt allra innersta. Jag tänker mig att alla de där olika lagren har olika språk. Kunskapen är viktig. Tron och hoppet är enormt viktiga. Men allra viktigast är kärleken. Framför allt är kärleken. Den som kommer från insidan och förändrar vår utsida. Det enda som kan fylla vår innersta längtan. Som når fram till den där minsta lilla figuren längst inuti. Den som aldrig kan ses av en annan människa. Som vi knappt själva känner. Så liten och skör. Men det är här det viktigaste och största händer. Som förändrar inifrån och ut. Det händer när jag inser att min djupaste identitet är att jag är älskad. Och när jag väljer att älska: Gud, mig själv och alla andra ljuvliga och utmanande människor.
Mitt hjärtas djupa längtan
kommer till ro i Dig
Mitt hjärtas djupa längtan
finner sin frid i Dig
Du stillar min själ och
Du mättar mitt begär
När jag går i Dina gårdar
är himmelen redan här
Mitt hjärtas längtan är Du
Det är Du
Du tillfredsställer oss
på djupet inifrån och ut
Mitt hjärtas djupa längtan av Micke Fhinn på Spotify
Micke Fhinn, text och musik