Allt börjar med Gud. Hans närvaro, hans tankar och hans handling. Han gör det ljust. Han skapar. Han gör ordning. Han fyller hela jorden med en liten del av sin enorma härlighet. Han skapar människan och andas in sitt liv och sin ande i henne. Han sätter henne att leda och vaka över allt på jorden. Han ger henne också en vilja. Han har all makt, men ger den skapade och skapande människan makt att själv bestämma över sitt liv.
Vi människor tycker om att få det som vi vill. Men samtidigt vill vi ju inte att andra bara ska göra precis som vi säger, tycka som vi tycker och bara vara som vi. Vi vill möta en annan människa och berikas av henne. Lära oss andra sätt att se på saker. Få bli älskade av någon annan som inte har som order att älska mig. Vi vill inte umgås med en robot. Vi vill inte styra våra barn som marionetter. Vi vill se dem växa, bli sina egna jag, med sina egna personligheter. Vi vill bli överraskade av det en annan människa kan ge.
Gud har all makt. Han har kraft. Han fanns före allting och han väljer att skapa människan till något eget. Uppenbarligen önskade inte han heller några robotar eller marionettdockor. Han önskade relation med en människa som kunde välja att älska och hedra honom. Som kunde vara delaktig i skapelsen och vårda hans gåvor. Gud har all makt, men i relation till människan väljer han att göra sig sårbar.
Som vi vet väljer människan bort Guds önskan och genom historien får vi följa Guds idoga försök att hitta en väg till en ny gemenskap. Planen finns där hela tiden. Men den ser inte alls ut som människorna förväntar sig. Gud tänkte annorlunda.
När han ska välja ut en kung åt folket väljer han den yngste och minst ansedde i skaran av tolv bröder. När Goliat besegras är det inte med väldighet och makt, utan genom denne lille pojke som sen skulle bli kung. När Gud talar gör han det i elden och dånet, men också i den stilla susningen. När Gud vill förmedla sig med människorna väljer han att tala med det lilla barnet Samuel. Det som ser litet ut i världens ögon är inte på något sätt betydelselöst i Guds ögon.
Det finns ingen som föds så sårbar på jorden som människan barn. Savannens djur kliver upp på sina ben samma dag som de föds och andra djurbarn överges redan innan äggen kläckts. Men ett spädbarn överlever inte utan en skyddande famn och någon som förser med mat. När Gud kommer till världen är det som ett sårbart spädbarn, dessutom i en främmande stad, i ett djurstall och med de utstötta herdarna och de främmande vise männen som gratulerar. I historiens crescendo fyller änglakören himlen, men i övrigt saknas det mesta som skulle anstå det tillfälle när Guds son föds. Människorna förväntar sig en kung som ska kriga tillsammans med dem för att upprätta riket och Gud skickar ett litet barn. Gud har all makt, men väljer att födas som ett sårbart människobarn, i ett stall, med udda gratulanter.
I den här världen ska man vara störst, bäst och vackrast och vi uppmanas att tro på oss själva och att spränga gränserna för vad som är möjligt. Det fantastiska är att han som är störst, bäst och vackrast väljer en annan väg. Han som med all rätta skulle kunna hävda sig, väljer att inte jaga efter makten. Han vet att den är hans. Det utmanar vårt mänskliga sätt att se på makt. Det som verkar maktlöst är inte alltid det. Det som är litet kan få enorm betydelse. Att vara svag är inte farligt.
Ondskan i världen har ett starkt förakt för det som svagt och annorlunda och hävdar den starkes rätt att dominera och ta för sig. Ondskan i världen vill ta kontroll för att skapa makt, men det är en makt som förtrycker andra. Diktaturer, härskartekniker, manipulation, misshandel och kontroll i nära relationer; vi har alla erfarenhet av makt som använts på ett osunt sätt och som skapar ofrihet.
Jesus, vet att svaghet inte är farligt. Han umgås med de fattiga och utstötta. Han undviker snarare dem som vet allt och kan allt och inget behöver. Gud visar en annan väg.
Det finns också många exempel på hur Jesus på ett nästan provocerande sätt avstår de anspråk han skulle kunna ha och istället tjänar. Jesus tar initiativ till att tvätta lärjungarnas fötter. Petrus blev upprörd på Jesus och vägrar låta honom tvätta hans fötter tills han förstår att det är en del av lärjungaskapet.
Kan du tänka dig tanken att Jesus skulle tvätta dina fötter? Landa där en liten stund.
Det sista exemplet är det allra viktigaste och mest centrala. Korsfästelsen. Det ser ut som att Jesus gett upp sin makt och är helt maktlös när han spikas fast på korset, lider och dör. Han var inte tvungen att göra det, men gjorde det ändå för att vi skulle få frihet att vara dem vi är, äkta och genuint, utan rädsla och förlamande maktlöshet. Han gav upp sin makt för att vinna något ännu viktigare, en ny väg för att människorna ska få en hel relation med Gud.
Jesus har all makt, men kommer inte ovanifrån. Han kräver inte. Han erbjuder. Inbjuder. Jesus är inte på något sätt auktoritär. Han befaller inte dig att älska Honom. Det är inte din plikt. Han väntar på dig, han vill få din kärlek.